publicerad: 2015
ofullgångenhet
o|full·gången·het
substantiv
~en ofullgången
Singular | |
---|---|
en ofullgångenhet | obestämd form |
en ofullgångenhets | obestämd form genitiv |
ofullgångenheten | bestämd form |
ofullgångenhetens | bestämd form genitiv |