publicerad: 2015
ofullkomlighet
o|full·kom·lig·het
substantiv
~en ~er ofullkomlig
Singular | |
---|---|
en ofullkomlighet | obestämd form |
en ofullkomlighets | obestämd form genitiv |
ofullkomligheten | bestämd form |
ofullkomlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ofullkomligheter | obestämd form |
ofullkomligheters | obestämd form genitiv |
ofullkomligheterna | bestämd form |
ofullkomligheternas | bestämd form genitiv |