SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ofullkomlighet
o|­full·­kom·­lig·­het substantiv ~en ~er ofullkomlig
Singular
en ofullkomlighetobestämd form
en ofullkomlighetsobestämd form genitiv
ofullkomlighetenbestämd form
ofullkomlighetensbestämd form genitiv
Plural
ofullkomligheterobestämd form
ofullkomlighetersobestämd form genitiv
ofullkomligheternabestämd form
ofullkomligheternasbestämd form genitiv