publicerad: 2015
oförmåga
o|för·måga
substantiv
~n oförmågor o- 1 förmåga 1
Singular | |
---|---|
en oförmåga | obestämd form |
en oförmågas | obestämd form genitiv |
oförmågan | bestämd form |
oförmågans | bestämd form genitiv |
Plural | |
oförmågor | obestämd form |
oförmågors | obestämd form genitiv |
oförmågorna | bestämd form |
oförmågornas | bestämd form genitiv |