publicerad: 2015
okunnighet
o|kunn·ig·het
substantiv
~en ~er okunnig
Singular | |
---|---|
en okunnighet | obestämd form |
en okunnighets | obestämd form genitiv |
okunnigheten | bestämd form |
okunnighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
okunnigheter | obestämd form |
okunnigheters | obestämd form genitiv |
okunnigheterna | bestämd form |
okunnigheternas | bestämd form genitiv |