publicerad: 2015
ombildning
om|bild·ning
substantiv
~en ~ar ombilda
Singular | |
---|---|
en ombildning | obestämd form |
en ombildnings | obestämd form genitiv |
ombildningen | bestämd form |
ombildningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ombildningar | obestämd form |
ombildningars | obestämd form genitiv |
ombildningarna | bestämd form |
ombildningarnas | bestämd form genitiv |