publicerad: 2015
omblandning
om|bland·ning
substantiv
~en ~ar • till 2om 1 blandning
Singular | |
---|---|
en omblandning | obestämd form |
en omblandnings | obestämd form genitiv |
omblandningen | bestämd form |
omblandningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omblandningar | obestämd form |
omblandningars | obestämd form genitiv |
omblandningarna | bestämd form |
omblandningarnas | bestämd form genitiv |