publicerad: 2015
ombindning
om|bind·ning
substantiv
~en ~ar • till 2om 1 bindning
Singular | |
---|---|
en ombindning | obestämd form |
en ombindnings | obestämd form genitiv |
ombindningen | bestämd form |
ombindningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ombindningar | obestämd form |
ombindningars | obestämd form genitiv |
ombindningarna | bestämd form |
ombindningarnas | bestämd form genitiv |