publicerad: 2015
omgruppering
om|grupp·er·ing
substantiv
~en ~ar omgruppera
| Singular | |
|---|---|
| en omgruppering | obestämd form |
| en omgrupperings | obestämd form genitiv |
| omgrupperingen | bestämd form |
| omgrupperingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| omgrupperingar | obestämd form |
| omgrupperingars | obestämd form genitiv |
| omgrupperingarna | bestämd form |
| omgrupperingarnas | bestämd form genitiv |


