publicerad: 2015
omgörning
om|gör·ning
substantiv
~en ~ar 2göra
| Singular | |
|---|---|
| en omgörning | obestämd form |
| en omgörnings | obestämd form genitiv |
| omgörningen | bestämd form |
| omgörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| omgörningar | obestämd form |
| omgörningars | obestämd form genitiv |
| omgörningarna | bestämd form |
| omgörningarnas | bestämd form genitiv |


