publicerad: 2015
omistlighet
o|mist·lig·het
substantiv
~en ~er omistlig
Singular | |
---|---|
en omistlighet | obestämd form |
en omistlighets | obestämd form genitiv |
omistligheten | bestämd form |
omistlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omistligheter | obestämd form |
omistligheters | obestämd form genitiv |
omistligheterna | bestämd form |
omistligheternas | bestämd form genitiv |