publicerad: 2015
ommaskering
om|mask·er·ing
substantiv
~en ~ar maskera
Singular | |
---|---|
en ommaskering | obestämd form |
en ommaskerings | obestämd form genitiv |
ommaskeringen | bestämd form |
ommaskeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ommaskeringar | obestämd form |
ommaskeringars | obestämd form genitiv |
ommaskeringarna | bestämd form |
ommaskeringarnas | bestämd form genitiv |