publicerad: 2015
omöjlighet
o|möj·lig·het
substantiv
~en ~er omöjlig
Singular | |
---|---|
en omöjlighet | obestämd form |
en omöjlighets | obestämd form genitiv |
omöjligheten | bestämd form |
omöjlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omöjligheter | obestämd form |
omöjligheters | obestämd form genitiv |
omöjligheterna | bestämd form |
omöjligheternas | bestämd form genitiv |