publicerad: 2015
ond
ond
adjektiv
ont ~a 1 ofta som subst.; elak till personligheten; negativ: ta det onda med det goda; den onde djävulen2 ⟨ngt åld.⟩ arg: mamma är inte ond på dig längre3 smärtande; jfr 2ont 2: hans onda tå – Formerna ondare, ondast används mest i bet. 1 och 2; annars vanl. värre värst.
| Positiv | |
|---|---|
| en ond + substantiv | |
| ett ont + substantiv | |
| den/det/de onda + substantiv | |
| den onde + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de ondare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är ondast | |
| den/det/de ondaste + substantiv |


