publicerad: 2015
ond
ond
adjektiv
ont ~a 1 ofta som subst.; elak till personligheten; negativ: ta det onda med det goda; den onde djävulen2 ⟨ngt åld.⟩ arg: mamma är inte ond på dig längre3 smärtande; jfr 2ont 2: hans onda tå – Formerna ondare, ondast används mest i bet. 1 och 2; annars vanl. värre värst.
Positiv | |
---|---|
en ond + substantiv | |
ett ont + substantiv | |
den/det/de onda + substantiv | |
den onde + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de ondare + substantiv | |
Superlativ | |
är ondast | |
den/det/de ondaste + substantiv |