publicerad: 2015
ordervägran
order|vägr·an
substantiv; best. ~ • till order 1 vägran
| Singular | |
|---|---|
| en ordervägran | obestämd form |
| en ordervägrans | obestämd form genitiv |
| ordervägran | bestämd form |
| ordervägrans | bestämd form genitiv |


