publicerad: 2015
ordfogning
ord|fog·ning
substantiv
~en ~ar ord 1 fogning
Singular | |
---|---|
en ordfogning | obestämd form |
en ordfognings | obestämd form genitiv |
ordfogningen | bestämd form |
ordfogningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordfogningar | obestämd form |
ordfogningars | obestämd form genitiv |
ordfogningarna | bestämd form |
ordfogningarnas | bestämd form genitiv |