publicerad: 2015
ordkunskap
ord|kun·skap
substantiv
~en ~er ord 1 kunskap
Singular | |
---|---|
en ordkunskap | obestämd form |
en ordkunskaps | obestämd form genitiv |
ordkunskapen | bestämd form |
ordkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordkunskaper | obestämd form |
ordkunskapers | obestämd form genitiv |
ordkunskaperna | bestämd form |
ordkunskapernas | bestämd form genitiv |