publicerad: 2015
orättfärdighet
o|rätt·färd·ig·het
substantiv
~en ~er orättfärdig
Singular | |
---|---|
en orättfärdighet | obestämd form |
en orättfärdighets | obestämd form genitiv |
orättfärdigheten | bestämd form |
orättfärdighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
orättfärdigheter | obestämd form |
orättfärdigheters | obestämd form genitiv |
orättfärdigheterna | bestämd form |
orättfärdigheternas | bestämd form genitiv |