publicerad: 2015
orättmätighet
o|rätt·mät·ig·het
substantiv
~en orättmätig
Singular | |
---|---|
en orättmätighet | obestämd form |
en orättmätighets | obestämd form genitiv |
orättmätigheten | bestämd form |
orättmätighetens | bestämd form genitiv |