publicerad: 2015
orättrådighet
o|rätt·råd·ig·het
substantiv
~en orättrådig
Singular | |
---|---|
en orättrådighet | obestämd form |
en orättrådighets | obestämd form genitiv |
orättrådigheten | bestämd form |
orättrådighetens | bestämd form genitiv |