publicerad: 2015
osäkerhetsmoment
o·säker·hets|mom·ent
substantiv
~et; pl. ~ osäkerhet moment
Singular | |
---|---|
ett osäkerhetsmoment | obestämd form |
ett osäkerhetsmoments | obestämd form genitiv |
osäkerhetsmomentet | bestämd form |
osäkerhetsmomentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
osäkerhetsmoment | obestämd form |
osäkerhetsmoments | obestämd form genitiv |
osäkerhetsmomenten | bestämd form |
osäkerhetsmomentens | bestämd form genitiv |