SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

otuktsbrott

o·­tukts|­brott substantiv ~et; pl. ~ otukt brott 1

Singular
ett otuktsbrott	obestämd form
ett otuktsbrotts	obestämd form genitiv
otuktsbrottet	bestämd form
otuktsbrottets	bestämd form genitiv
Plural
otuktsbrott	obestämd form
otuktsbrotts	obestämd form genitiv
otuktsbrotten	bestämd form
otuktsbrottens	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  otuggad adj.
  otukt subst.
  otuktad adj.
  otuktig adj.
  otuktighet subst.
  otuktsbrott subst.
  otur subst.
  oturas verb
  oturlig adj.
  oturlighet subst.
  otursam adj.

  Till   alla ordböcker