publicerad: 2015
pannben
pann|ben
substantiv
~et; pl. ~ • till panna 4 ben 1
Singular | |
---|---|
ett pannben | obestämd form |
ett pannbens | obestämd form genitiv |
pannbenet | bestämd form |
pannbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
pannben | obestämd form |
pannbens | obestämd form genitiv |
pannbenen | bestämd form |
pannbenens | bestämd form genitiv |