publicerad: 2015
pannrem
pann|rem
substantiv
~men ~mar • till panna 4 1rem
Singular | |
---|---|
en pannrem | obestämd form |
en pannrems | obestämd form genitiv |
pannremmen | bestämd form |
pannremmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pannremmar | obestämd form |
pannremmars | obestämd form genitiv |
pannremmarna | bestämd form |
pannremmarnas | bestämd form genitiv |