publicerad: 2015
planeringskalender
plan·er·ings|kal·ender
substantiv
~n ‑kalendrar planering kalender
| Singular | |
|---|---|
| en planeringskalender | obestämd form |
| en planeringskalenders | obestämd form genitiv |
| planeringskalendern | bestämd form |
| planeringskalenderns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| planeringskalendrar | obestämd form |
| planeringskalendrars | obestämd form genitiv |
| planeringskalendrarna | bestämd form |
| planeringskalendrarnas | bestämd form genitiv |


