publicerad: 2015
plankning
plank·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ till 2planka 1,2
Singular | |
---|---|
en plankning | obestämd form |
en planknings | obestämd form genitiv |
plankningen | bestämd form |
plankningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plankningar | obestämd form |
plankningars | obestämd form genitiv |
plankningarna | bestämd form |
plankningarnas | bestämd form genitiv |