publicerad: 2015
plankorsning
plan|kors·ning
substantiv
~en ~ar • till 1plan 1 korsning 1
| Singular | |
|---|---|
| en plankorsning | obestämd form |
| en plankorsnings | obestämd form genitiv |
| plankorsningen | bestämd form |
| plankorsningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| plankorsningar | obestämd form |
| plankorsningars | obestämd form genitiv |
| plankorsningarna | bestämd form |
| plankorsningarnas | bestämd form genitiv |


