publicerad: 2015
pläga
pläga
verb
~de ~t 1 ⟨åld.⟩ bruka, ha för sed2 ⟨åld.⟩ undfägna, förpläga
Finita former | |
---|---|
plägar | presens aktiv |
plägas | presens passiv |
plägade | preteritum aktiv |
plägades | preteritum passiv |
pläga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pläga | infinitiv aktiv |
att plägas | infinitiv passiv |
har/hade plägat | supinum aktiv |
har/hade plägats | supinum passiv |
Presens particip | |
plägande | |
Perfekt particip | |
en plägad + substantiv | |
ett plägat + substantiv | |
den/det/de plägade + substantiv |