publicerad: 2015
prokotta
pro·kotta
[‑kåt´a]
verb
~de ~t • rekommendera, främja; mots. bojkotta
Finita former | |
---|---|
prokottar | presens aktiv |
prokottas | presens passiv |
prokottade | preteritum aktiv |
prokottades | preteritum passiv |
prokotta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att prokotta | infinitiv aktiv |
att prokottas | infinitiv passiv |
har/hade prokottat | supinum aktiv |
har/hade prokottats | supinum passiv |
Presens particip | |
prokottande | |
Perfekt particip | |
en prokottad + substantiv | |
ett prokottat + substantiv | |
den/det/de prokottade + substantiv |