publicerad: 2015
provbrytning
prov|bryt·ning
substantiv
~en ~ar • till brytning 3 1prov
Singular | |
---|---|
en provbrytning | obestämd form |
en provbrytnings | obestämd form genitiv |
provbrytningen | bestämd form |
provbrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
provbrytningar | obestämd form |
provbrytningars | obestämd form genitiv |
provbrytningarna | bestämd form |
provbrytningarnas | bestämd form genitiv |