publicerad: 2015
påbud
på|bud
substantiv
~et; pl. ~ • till påbjuda bud 1
Singular | |
---|---|
ett påbud | obestämd form |
ett påbuds | obestämd form genitiv |
påbudet | bestämd form |
påbudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
påbud | obestämd form |
påbuds | obestämd form genitiv |
påbuden | bestämd form |
påbudens | bestämd form genitiv |