publicerad: 2015
reformpolitiker
re·form|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ reformpolitik
Singular | |
---|---|
en reformpolitiker | obestämd form |
en reformpolitikers | obestämd form genitiv |
reformpolitikern | bestämd form |
reformpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
reformpolitiker | obestämd form |
reformpolitikers | obestämd form genitiv |
reformpolitikerna | bestämd form |
reformpolitikernas | bestämd form genitiv |