publicerad: 2015
reformivrare
re·form|ivr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ivrarna reform ivrare
Singular | |
---|---|
en reformivrare | obestämd form |
en reformivrares | obestämd form genitiv |
reformivraren | bestämd form |
reformivrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
reformivrare | obestämd form |
reformivrares | obestämd form genitiv |
reformivrarna | bestämd form |
reformivrarnas | bestämd form genitiv |