publicerad: 2015
regel
1regel
[re´gel]
substantiv
~n regler • föreskrift, norm; sats som anger det normala el. vanliga; i el. som regel i allmänhet – Nästan alla sammansättn. med regel- hör till 1regel.
Singular | |
---|---|
en regel | obestämd form |
en regels | obestämd form genitiv |
regeln | bestämd form |
regelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
regler | obestämd form |
reglers | obestämd form genitiv |
reglerna | bestämd form |
reglernas | bestämd form genitiv |
2regel
[re`gel]
substantiv
~n reglar • skjutbar bom för dörr; ten i lås; trävirke som stomme i husväggar
Singular | |
---|---|
en regel | obestämd form |
en regels | obestämd form genitiv |
regeln | bestämd form |
regelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
reglar | obestämd form |
reglars | obestämd form genitiv |
reglarna | bestämd form |
reglarnas | bestämd form genitiv |