publicerad: 2015
regelbrott
regel|brott
substantiv
~et; pl. ~ 1regel brott 1
Singular | |
---|---|
ett regelbrott | obestämd form |
ett regelbrotts | obestämd form genitiv |
regelbrottet | bestämd form |
regelbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
regelbrott | obestämd form |
regelbrotts | obestämd form genitiv |
regelbrotten | bestämd form |
regelbrottens | bestämd form genitiv |