publicerad: 2015
renbete
ren|bete
substantiv
~t ~n • till 2ren 1 1bete 1
Singular | |
---|---|
ett renbete | obestämd form |
ett renbetes | obestämd form genitiv |
renbetet | bestämd form |
renbetets | bestämd form genitiv |
Plural | |
renbeten | obestämd form |
renbetens | obestämd form genitiv |
renbetena | bestämd form |
renbetenas | bestämd form genitiv |