publicerad: 2015
renhorn
ren|horn
substantiv
~et; pl. ~ • till 2ren 1 horn 1
Singular | |
---|---|
ett renhorn | obestämd form |
ett renhorns | obestämd form genitiv |
renhornet | bestämd form |
renhornets | bestämd form genitiv |
Plural | |
renhorn | obestämd form |
renhorns | obestämd form genitiv |
renhornen | bestämd form |
renhornens | bestämd form genitiv |