publicerad: 2015
rickning
rick·ning
substantiv
~en ~ar ricka
Singular | |
---|---|
en rickning | obestämd form |
en ricknings | obestämd form genitiv |
rickningen | bestämd form |
rickningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rickningar | obestämd form |
rickningars | obestämd form genitiv |
rickningarna | bestämd form |
rickningarnas | bestämd form genitiv |