publicerad: 2015
riddarrustning
ridd·ar|rust·ning
substantiv
~en ~ar • till rustning 2 riddare
Singular | |
---|---|
en riddarrustning | obestämd form |
en riddarrustnings | obestämd form genitiv |
riddarrustningen | bestämd form |
riddarrustningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riddarrustningar | obestämd form |
riddarrustningars | obestämd form genitiv |
riddarrustningarna | bestämd form |
riddarrustningarnas | bestämd form genitiv |