publicerad: 2015
riddarorden
ridd·ar|orden
substantiv; best. ~; pl. ‑ordnar riddare orden 1
Singular | |
---|---|
en riddarorden | obestämd form |
en riddarordens | obestämd form genitiv |
riddarorden | bestämd form |
riddarordens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riddarordnar | obestämd form |
riddarordnars | obestämd form genitiv |
riddarordnarna | bestämd form |
riddarordnarnas | bestämd form genitiv |