publicerad: 2015
riksmarsk
riks|marsk
substantiv
~en ~ar • i äldre tid: rikets högste militäre ämbetsman
Singular | |
---|---|
en riksmarsk | obestämd form |
en riksmarsks | obestämd form genitiv |
riksmarsken | bestämd form |
riksmarskens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riksmarskar | obestämd form |
riksmarskars | obestämd form genitiv |
riksmarskarna | bestämd form |
riksmarskarnas | bestämd form genitiv |