publicerad: 2015
riksmarskalk
riks|mar·skalk
substantiv
~en ~ar • den högste ämbetsmannen vid hovstaten
Singular | |
---|---|
en riksmarskalk | obestämd form |
en riksmarskalks | obestämd form genitiv |
riksmarskalken | bestämd form |
riksmarskalkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riksmarskalkar | obestämd form |
riksmarskalkars | obestämd form genitiv |
riksmarskalkarna | bestämd form |
riksmarskalkarnas | bestämd form genitiv |