SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rim
1rim [rim´] substantiv ~met; pl. ~, best. pl. ~men ljud­likhet mellan ord­slut; ​manligt rim t.ex. sann: vann; ​kvinnligt rim t.ex. vinna: hinna; ​utan rim och reson utan all rimlighet​ – Nästan alla sammansättn. med rim- hör till 1rim.
Singular
ett rimobestämd form
ett rimsobestämd form genitiv
rimmetbestämd form
rimmetsbestämd form genitiv
Plural
rimobestämd form
rimsobestämd form genitiv
rimmenbestämd form
rimmensbestämd form genitiv
2rim [rim´] substantiv ~met rim­frost
Singular
ett rimobestämd form
ett rimsobestämd form genitiv
rimmetbestämd form
rimmetsbestämd form genitiv