publicerad: 2015
rubato
1rub·ato
[‑a´to]
substantiv
~t ~n • ⟨mus.⟩ avvikelse från grundtempot
Singular | |
---|---|
ett rubato | obestämd form |
ett rubatos | obestämd form genitiv |
rubatot | bestämd form |
rubatots | bestämd form genitiv |
Plural | |
rubaton | obestämd form |
rubatons | obestämd form genitiv |
rubatona | bestämd form |
rubatonas | bestämd form genitiv |