publicerad: 2015
ruggighet
rugg·ig·het
substantiv
~en ~er • till ruggig 1,2,3,4
Singular | |
---|---|
en ruggighet | obestämd form |
en ruggighets | obestämd form genitiv |
ruggigheten | bestämd form |
ruggighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruggigheter | obestämd form |
ruggigheters | obestämd form genitiv |
ruggigheterna | bestämd form |
ruggigheternas | bestämd form genitiv |