SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ruggning
rugg·­ning substantiv ~en ~ar till rugga 1till rugga 2
Singular
en ruggningobestämd form
en ruggningsobestämd form genitiv
ruggningenbestämd form
ruggningensbestämd form genitiv
Plural
ruggningarobestämd form
ruggningarsobestämd form genitiv
ruggningarnabestämd form
ruggningarnasbestämd form genitiv