publicerad: 2015
rulla
1rulla
verb
~de ~t 1 bringa att gå runt el. på hjul; kränga av och an i sidled: båten rullar2 forma till rullar: rulla cigaretter – Nästan alla sammansättn. med rull- hör till rulle el. 1rulla 1.
Finita former | |
---|---|
rullar | presens aktiv |
rullas | presens passiv |
rullade | preteritum aktiv |
rullades | preteritum passiv |
rulla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rulla | infinitiv aktiv |
att rullas | infinitiv passiv |
har/hade rullat | supinum aktiv |
har/hade rullats | supinum passiv |
Presens particip | |
rullande | |
Perfekt particip | |
en rullad + substantiv | |
ett rullat + substantiv | |
den/det/de rullade + substantiv |
rulla upp
• särsk. öppna, slå ut försvarslinje e.d.Infinita former att rulla upp infinitiv aktiv Presens particip upprullande Perfekt particip en upprullad + substantiv ett upprullat + substantiv den/det/de upprullade + substantiv
2rulla
substantiv
~n rullor 1 namnlista, förteckning2 ⟨vard.⟩ leva rullan leva om, svira; rullan går det är god ruljangs; det festas
Singular | |
---|---|
en rulla | obestämd form |
en rullas | obestämd form genitiv |
rullan | bestämd form |
rullans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rullor | obestämd form |
rullors | obestämd form genitiv |
rullorna | bestämd form |
rullornas | bestämd form genitiv |