SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

ryck

ryck substantiv ~et; pl. ~ 1 plötslig rörelse; plötsligt in­fall: ​vakna med ett ryck; ​han fick ett ryck och åkte till Australien; ​snabba ryck ⟨vard.⟩ god fart, snabbt2 o­väntad fart­ökning: ​hon gjorde ett ryck och fick ett stort för­språng

Singular
ett ryck	obestämd form
ett rycks	obestämd form genitiv
rycket	bestämd form
ryckets	bestämd form genitiv
Plural
ryck	obestämd form
rycks	obestämd form genitiv
rycken	bestämd form
ryckens	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  ryafår subst.
  ryagarn subst.
  ryaknytning subst.
  ryamatta subst.
  rybs subst.
  ryck subst.
  rycka verb
  rycken subst.
  ryckfiske subst.
  ryckig adj.
  ryckighet subst.

  Till   alla ordböcker