SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
ryck
ryck substantiv ~et; pl. ~ plötslig rörelse; plötsligt in­fall: ​vakna med ett ryck; ​han fick ett ryck och åkte till Australien; ​snabba ryck ⟨vard.⟩ god fart, snabbto­väntad fart­ökning: ​hon gjorde ett ryck och fick ett stort för­språng
Singular
ett ryckobestämd form
ett rycksobestämd form genitiv
rycketbestämd form
rycketsbestämd form genitiv
Plural
ryckobestämd form
rycksobestämd form genitiv
ryckenbestämd form
ryckensbestämd form genitiv