publicerad: 2015
ryggslut
rygg|slut
substantiv
~et; pl. ~ rygg 1 1slut
Singular | |
---|---|
ett ryggslut | obestämd form |
ett ryggsluts | obestämd form genitiv |
ryggslutet | bestämd form |
ryggslutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryggslut | obestämd form |
ryggsluts | obestämd form genitiv |
ryggsluten | bestämd form |
ryggslutens | bestämd form genitiv |