publicerad: 2015
ryggsmärta
rygg|smärta
substantiv
~n ‑smärtor • mest i pl. rygg 1 1smärta
Singular | |
---|---|
en ryggsmärta | obestämd form |
en ryggsmärtas | obestämd form genitiv |
ryggsmärtan | bestämd form |
ryggsmärtans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryggsmärtor | obestämd form |
ryggsmärtors | obestämd form genitiv |
ryggsmärtorna | bestämd form |
ryggsmärtornas | bestämd form genitiv |