publicerad: 2015
ryta
ryta
verb
röt, rutit, perf. part. n. rutet, pres. ryter • tilltala upprört och med kraftig röst: rektorn röt åt pojkarna; bra rutet! bra sagt el. skrivet vanl. om kritik
Finita former | |
---|---|
ryter | presens aktiv |
ryts (rytes) | presens passiv |
röt | preteritum aktiv |
röts | preteritum passiv |
ryt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ryta | infinitiv aktiv |
att rytas | infinitiv passiv |
har/hade rutit | supinum aktiv |
har/hade rutits | supinum passiv |
Presens particip | |
rytande | |
Perfekt particip | |
ett rutet + substantiv |